I helgen ska jag på klassträff. Några tjejer har inbjudit till återförening. Middag och dricka. Ja, vi betalar själva förstås, men de har ordnat lokal och gjort utskicken till oss alla. Vi som gick i 9:an samtidigt, i samma skola. Vi var sex stycken parallellklasser. Med ca 30 kids i varje klass. Fast jag tror att det blir ungefär hälften som kommer. Av dem känner jag säkert inte ens hälften. Det ska dock bli kul att träffa de som jag kände närmast. Kanske kan bara vi ses igen sen. Innan det har gått ytterligare 20 år.
När jag berättade detta för Åttaåringen så var hon förundrad. Först över att vi kunde ha haft sex parallellklasser. Sen över att jag skulle träffa så många människor. Sen sa hon:
- Då kan du inte ta med dig Musikmannen.
- Nej, det är ju bara vi som gick i skolan tillsammans, man tar inte med sig någon.
- Det var inte så jag menade.
- Hur menade du då?
- Dit kan inte Musikmannen gå.
- Hur menar du?
- Det skulle vara alldeles för mycket folk där för honom!
- Hur menar du nu?
- Han gillar ju inte när det är mycket folk!
- Hur vet du det...?
- Han brukar ju säga det när vi är i stan.
- Eehh, ja, det är sant, men han tycker bara att det är jobbigt att trängas.
- Jaa...men det är en konstigt pojkvän du har skaffat dig, mamma...
- Mmm, så kan man se det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar