Har varit på föräldramöte på Åttaåringens skola. Inte konstigt att de inte har några pengar till övers på skolan, då de måste ha med så många tolkar hela tiden, på olika möten. Eller, vem betalar tolkkostnader? Jag minns att de på BVC berättade att det var svindyrt.
Bäst ikväll: vi satt alla församlade i matsalen (ca 250 personer) och någons mobiltelefon ringde flera gånger. Alla vred och vände på sig och blev mer och mer irriterade. En döv mamma satt längst fram och "lyssnade" till sin tolk. Fjärde gången sa en annan mamma till mig "Tänk om det är hennes telefon". En döv har väl inte ljud på sin mobil? Men, jo, mycket riktigt, det var hennes visade det sedan!
I Åttaåringens klassrum finner jag detta:
* I meddelande från Åttaåringens lärare skriver läraren att de inte ska göra något förens en annan sak har inträffat. Förrän, tänker jag, förrän.
* På tavlan är frågor skrivna som de jobbat med under dagen, en av frågorna lyder: Vart bor de? Var, tänker jag, var.
* Läraren går sedan igenom vad de kommer att jobba med framöver, bl a ska de läsa böcker och göra recentioner.
Nej nej, tänker jag, bara nej.
Sedan tänker jag: snart står jag nog där själv - och blir granskad, och ifrågasatt, och (förhoppningsvis) uppskattad. Skrämmande tanke.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oj, det var många fel på en och samma gång. Pinsamt....
"Var" och "vart" kan vara svårt. Min mamma tjatar alltid om det och hon säger att det är bättre att alltid använda "var" om man är osäker för då blir det oftast rätt :-)
Kram Kram
Skicka en kommentar