Läxhäxa

Åttaåringen ska göra läxan. Det brukar inte vara ett problem, men nu börjar kraven bli snäppet högre och från att ha varit understimulerad till att ställa om sig och prestera något mer än tidigare är klivet rätt stort. Hon klagar. Vill titta på TV. Jag ska också göra min läxa, men det blir svårt, det blir ingen studiero.

- Mamma, du ska hjälpa mig med läxan.
- Det behöver jag inte göra, du kan ju den själv. Det är bara att sätta dig ned och skriva.
- Du SKA hjälpa mig, det säger fröken.
- Hur menar du då?
- Hon säger att det är föräldrarnas uppgift att hjälpa barnen med läxan.
- Jaså?
- Ja, föräldrarna ska sitta ned med barnen och göra läxan.
- Jaha du.
- Så nu SKA du hjälpa mig.
- Jag hjälper ju dig, jag hjälper ju alltid dig med läxan, jag sitter ju här intill om du vill ha hjälp med något. Nu handlar det ju om att du ska sätta dig och skriva och då kan jag inte hjälpa dig. Det är ju något du måste göra själv. Om du undrar något, så är det bara att fråga mig, så hjälper jag ju alltid dig. Okej?
- Okej, säger hon trumpet och sätter sig och pustar och stönar och börjar skriva, men slänger sig sedan i soffan och beklagar sig.

När det är historier som ska hittas på har hon en aldrig sinande fantasi, men när hon ska skriva en berättelse baserad på en given uppgift, då tryter orden som aldrig förr. Hur ska det här gå framöver?

Och, vad då, det säger fröken att föräldrarna SKA göra? Med tanke på att jag i och med min c-uppsats nu är fullständigt insatt i hur läxor funkar och vilka regler (inga) som finns kring läxor så känns det inte så lockande att höra att läraren säger så. Det finns ju faktiskt ingenting som säger att ens barn alls behöver göra någon läxa.