På vägen hem passerar Åttaåringen och jag hennes skola. Några ungdomar är uppe på taket och vandaliserar. Det ät 2-3 tjejer. De försöker gömma sig när de ser att jag ser dem. Vid utkanten av skolgården står det två killar. Svenska tjejer och invandrade killar. Alltid den kombinationen. Jag har sett det ett otal gånger nu. Eftersom det har varit många incidenter med vandalisering på skolan det senaste året och det dessutom har brunnit flera skolor i vårt närområde, så vill jag varna på något sätt. Finns det något larmbolag att ringa? Åttaåringen säger krasst:
- Mamma, ring till polisen.
Så jag gör det. Ursäktande förklarar jag saken när jag ringt 112. De kopplar mig direkt till närpolisen. När vi har lagt på säger Åttaåringen:
- De har väl inte på sirenerna när de kommer, då kommer ju de som begår brott att hinna fly.
- Nej, jag tror att de tänker på att inte ha dem på.
Fyra minuter senare ljuder sirenerna. Åttaåringen övertalar mig (mot bättre vetande) att gå dit och titta. Så vi gör det och det ser faktiskt ut som att polisen har fångat vandalerna.
Det är då vi snabbt sticker hem igen. Åttaåringen fattar ingenting. Jag drar mig inte för att anmäla när något händer, men jag är också medveten om att det kan komma repressalier. Det är inte min eget skinn jag är orolig för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar