Jag är ute på vfu (praktik). Vi är tre studenter från samma utbildning som hoppar runt på samma engelskalektioner. Det känns som vi är en klunga inspektörer när vi kliver in. Ibland är det, förutom läraren, också två personer från Fritidspersonalen i klassrummet. Jag kan aldrig hålla mig till att enbart observera. Jag går även runt och hjälper eleverna. Vi bildar en hel arsenal av lärare. Vilken lyx för ungarna! Det var dock inte så himla lyxigt när vi klev in i en 1:a där en pojke frågade om min 22-årige manliga (söta) studentkamrat var min son...
Det finns också så mycket som vi inte kan påverka. Fick de frukost på morgonen? Någon ska åka från sin fosterfamilj till sin riktiga mamma. Någon är utvisningshotad. Någon är nyanländ från ett krigsdrabbat land. Någon kryper omkring på golvet för att de ännu inte kan läsa, och inte kan hänga med på lektionen. Några skriker högt för att de är uttråkade.
Ibland blir det absurt att tala om eget ansvar och vilka skyldigheter som ligger på barnen. Jag anser dock att det är just det vi måste, så långt det går. Eleverna blir konstant matade med vilka rättigheter de har. Med rättigheter kommer också skyldigheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar