Självuppfyllande profetia

Jag ställer Musikmannen mot väggen och frågar om han alls är intresserad av att vi håller någon fortsatt kontakt, då intresset i huvudsak verkar ligga hos mig. Musikmannen har vid flera tillfällen hintat att det kommer att ta slut mellan oss, det är bara en fråga om tid. Han tar till det nu också och hävdar att han hela tiden undrar hur det kommer sig att jag håller fast vid honom. Som om han går och väntar på att jag ska göra slut. Sedan skyller han på att han fastnar i vardagens bestyr och att det är anledningen till att han inte tänker på att höra av sig särskilt ofta. Till viss del kan jag känna igen mig, men tycker ändå att det är bra sorgligt.