Min chef på kontoret tittar förvånat på mig när jag säger att jag skickat ett sms till några vänner för att tipsa dem om att de på SVT söker familjer till programmet vi blev intervjuade för.
- Jag förstår att du bara menade att skicka vidare ett tips, men det är ju som att säga att du tror att de har problem i sina familjer.
- Tycker du? Det var ju inte så jag menade. Så skulle jag ju aldrig mena. Jag skickade ju till alla jag vet som har barn, i princip.
Sedan funderar jag på saken. Tänk om folk jag meddelat tycker att jag är helt bäng. Jag är måste vara bra naiv. De känner väl ändå mig och vet att jag inte menar illa? Jag skickar ändå alla ett meddelande för att klargöra att jag inte menade något illa. Då visar det sig att det var några som hade uppfattat det just så negativt. Vi reder ut det. No harm done.
Mer kul är det dock att få överväldigande meddelanden och påringningar från de flesta, där de säger att de absolut inte uppfattade mig på ett negativt sätt alls. Jag tänker att det är de människorna som känner mig, som vet hur jag tänker.
Sedan tänker jag att det är kanske snarare de människorna som tänker på samma sätt som jag, som oftast väljer att se glaset halvfullt istället för halvtomt, liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar