Dags för partaj

Kräftskiva hos Pingu i helgen. Jag äter inte kräftor, så jag tar med mig substitut. Den här gången ska Åttaåringen och Pingus äldsta, Ylva, åka tillsammans till mormor/farmor för övernattning och det är - som alltid - en mängd frågetecken kring logistiken som behöver rätas ut. När jag ändå ringer till Pingu för att fråga om biltransport och tider så passar jag på att fråga om vad de planerar att bjuda på. Samtidigt som Pingu pratar med mig så håller han i en bräda, som hans fru sågar i, så jag hör knappt vad han säger, och barnen leker intill. Hemma hos Pingu är det hans fru som är mannen i huset. Hon håller på och bättrar på verandan.

- Vad kommer det att finnas på bordet då? Sallad och bröd?
- Sallad?! Tror du att jag är homosexuell?
- Klart ni måste ha...
- Va, vad säger du?
- ...sallad till...
- Vi ska tydligen ha sallad. Jag är visst homosexuell.
- ...och de goda vitlöksbröden...
- Men gå bort därifrån då!
- ...eller ska ni köra med något annat...?
- Ja, nu har vi köpt på oss så att det ska räcka, alla vill ju ha de där bröden. Ni ska få en hel baguette vardera.
- Vad bra, vad gott.
- Sen blir det ostbricka och sånt tjafs. Lite korv och så.
- Okej.
- Ja, så det är drickat då, det måste du ta med sig.
- Jo, jag vet...
- Hoppa inte där!
- ...jag ska handla.
- Snaps till maten...
- Eh, nja, jag klarar mig nog utan.
- Vi ska ju ha det i alla fall.
- Jo, det förstår jag.