Du har rätt att tiga. Ibland.

I sjuåringens klass har de kompissamtal varje fredag (som t ex kan se ut ungefär så här). 06.50 idag vaknar jag av att sjuåringen (som ligger intill mig efter att hon vaknat vid 03) börjar tala rakt ut:
- Igår hade vi kompissamtal, men sedan läste fröken i en bok.
- Mm.
- Förrförragången vi gjorde det så somnade Titti och hon fick sova tills hon vaknade.
- Mm.
- Förra fredagen när fröken läste bok så somnade Malin och Hanna. De skulle också få sova tills de vaknade, men då skrek Mustafa på dem, rakt i ansiktet. Då blev fröken så arg att hon skrek på Mustafa!
- Mhm.
- Igår när vi hade samtal så berättade Ulana och Narina att de i torsdags hade åkt rutschkana och när de kom upp för att åka igen så var Kattis och Ivana där. De hade hindrat Ulana och Narina från att åka och kallat dem dumma. Så när de till sist fick åka ned så gick de därifrån och sa att de skulle säga till fröken. Då hade Kattis ropat att de var dumma och att de skvallrade.
- Oj då, det lät inte som Kattis. Vad taskigt sagt.
- Ja, det tyckte vi andra också. Då sa Kattis att hon inte kom ihåg att hon sagt så. Det var ju i torsdags, hur kan hon ha glömt det?
- Jaaa, du...hon kanske inte ville säga att hon kom ihåg, hon kanske ångrade sig.
- Då undrade fröken om Kattis ville säga förlåt till Ulana och Narina, men eftersom hon inte kom ihåg så ville hon inte säga förlåt, hon tyckte inte att hon behövde det. Då sa fröken att Narina fick lägga det bakom sig.
- Va? Det lät ju inte så roligt.
- Sedan berättade Omar att han hade halkat precis innan samtalet, ute i korridoren, och då hade Mustafa skrattat åt honom, men då sa Mustafa att han hade skrattat åt en annan kille som stod en bit bort. Då gjorde Omar en sån här min (skrynklade ihop ansiktet) och då frågade fröken om Omar trodde på Mustafa, men Omar skakade på huvudet. Och då sa fröken att Mustafa måste be om förlåtelse.
- Jaha ja.
- Ja, för vi trodde ju att han ljög.
- Jaha, men så om han sagt att han inte kom ihåg vad som hänt, så hade han sluppit att be om förlåtelse?
- Ja, kanske, jag vet inte...
- De verkar ju lite konstigt att man slipper be om förlåtelse om man säger att man inte minns, men om någon annan tror att man ljuger så måste man be om förlåtelse. Tänk om han inte ljög då?
- Vad då, tror du att man kan ljuga och säga att man inte kommer ihåg saker?
- Tjaa (åh, nej, vad har jag planterat för frö?!), det låter ju så. Det handlar väl inte om ifall man minns eller om man ljuger, det hela handlar väl om hur den personen mår som säger att det hände. Om Narina och Ulana mådde dåligt över det hela, så verkar ju det taskigt att Kattis inte skulle be om förlåtelse.
- Mmm...

Sedan inser jag att även de som säger att något har hänt kan ju fabricera en händelse. Och hela samtalet går väl ut på att man ska lyssna, inte bli tvingad att säga något som man inte vill - och läraren ska vara neutral. (Fast jag tycker inte att hon var neutral när hon frågade om lögnen.)