Förskola vs Skola

- Jag vill inte gå i skolan, säger sjuåringen med emfas efter att ha läst igenom sin bok från dagis, där hennes fröknar skrivit kommentarer, historier och klistrat in bilder sedan sjuåringen var ett år gammal. Jag förstår henne.
- Det är så tråkigt i skolan.
- Vad är det som är tråkigt?
- Man måste sitta still och så får man inte vara ute så mycket och så finns det ingen skog att gå till.
- Det finns ju en liten skog precis brevid skolgården.
- Dit får inte vi gå. Knappt de som går i 2:an får gå dit, bara ibland.
- Men du tycker ju att det är roligt i skolan också.
- Joo...men sen får man inte välja om man vill äta heller.
- Välja? Det fick ni väl inte på dagis heller?
- Jo, om man inte ville äta frukost, så slapp man.
- Jaha, men då var man väl hungrig till lunch?
- Och om man inte ville äta lunch så slapp man.
- Nej, så tror jag inte att det var, då måste man ju vara vrålhungrig sedan!
- Okej, men man var i alla fall inte tvungen att smaka på allt, det måste man göra i skolan.
- Ja, men det måste du ju hemma också. Man måste ju smaka för att veta hur något smakar.
- Det var i alla fall roligare på dagis. Jag saknar dagis.

Jag fattar ju det. När där fanns vuxna som spelade ungefär lika stor roll, i sjuåringens dåvarande liv, som jag gjorde, så är det ju inte så konstigt att hon längtar efter de fröknarna ibland. Som vuxen har jag ju en annan syn på saken. Vi ska gå och hälsa på dem snart.

Jag har börjat läsa Kerstin Stranders avhandling "Jag är glad att jag gick på dagis" nu (tack för tipset Lenox) och det är rätt intressant läsning.