Invandrare eller invandrad

Senast jag såg på "Niklas mat", vilket var någon vecka sedan, så var han i Chinatown i New York. Han kommenterade då det faktum att de där samlat ett folk på en och samma plats och låtit dem utveckla sin egen kultur, sina egna affärer etc, något i stil med att vi i Sverige ofta ser det som ett problem när samma folkslag samlas i samma område, vi vill omedelbart integrera dem med resten av samhället. Istället för att låta dem frodas, utvecklas, expandera och sprida sin kultur till övriga samhället genom att låta övriga samhället ta del av deras kultur, matvanor etc alltså, ungefär.

Jag tänker på det när jag fastnar i en diskussion kring barn och skola med en av sjuåringens kompisars mamma. Hon är invandrad från Nigeria, för många år sedan, och vill att hennes barn ska lära sig bra svenska. Ungarna har fått byta till en friskola, men nu vill hon flytta tillbaka dem till den kommunala grundskolan. Hon kommenterar det hela med något i stil med: "Jag kan ju säga det här, jag är invandrare (Som om jag, som helsvensk, inte skulle kunna kritisera läraren ifall min kritik enbart handlar om att läraren bryter på något annat språk.); lärarna där bryter på ryska och det kan ju knappt jag fatta, dessutom vill jag att mina barn tar till sig riktig, ren, svenska."

Dessutom är den här mamman irriterad på att det börjar flytta in fler och fler invandrare i deras del av området. Hon vill leva efter svenska regler som hon gjort sedan hon flyttade hit, men de nya som kommer har ingen respekt och skiter i ifall det är skitigt i allmänna utrymmen, ifall de stör sent på kvällen och ifall de överträder några regler i tvättstugan. När mamman har argumenterat emot har hon fått slängt i ansiktet: "Varför bryr du dig, du är ju också invandrare?!" Numera vågar hon inte ens hävda sig i tvättstugan, då kan hon åka på en propp.

Kanske är det skillnad på invandrare och flykting. Den ena vill vara här, den andra inte. Jag blir ändå beklämd när jag hör sånt här.