Vikarien

Tidigare har jag hört mycket om Sussie i sjuåringens klass; tydligen får hon både se på vuxenprogram, ha en mobiltelefon och hippa (dyra) kläder (som i mina ögon inte är så passande för så unga barn). Dessa saker får inte min sjuåring. Vilket gör mig till "dumma mamma".

Igår när jag skulle hämta sjuåringen i skolan på eftermiddagen så var hennes klasskompis Sussies pappa där samtidigt. Sussie beklagar sig för honom och visar ett märke på ryggen. Pappan frågar vem som gjorde det, jag hör inte vad S svarar, men pappan frågar argt ifall de ska säga till fröken, S nickar och de går iväg.

På väg hem från skolan berättar sjuåringen för mig att idag har hon fått vara fröken.
- Jaså, hur menar du då?
- Vi var i kapprummet efter lunchen och skulle gå in i klassrummet. Då låtsasputtar Leila (Sussies tvillingsyster) på Kalle i bröstet och de skrattar. Då vill Sussie också vara med, så hon gör samma sak, men hon tar i hårt och då åker Kalle in i bänken, du vet den i kapprummet, så den nästan välter och han åker i golvet. Då blir han arg och knuffar tillbaka och då åker Sussie in i torkskåpet och slår i ryggen i handtaget och börjar skrika.
- Oj! Var det ingen vuxen i närheten då?
- Fröken, E, var helt ensam i klassrummet, så när jag sa att det var bråk ute i kapprummet, så hon var tvungen att gå dit och då sa hon åt mig att ta över i klassrummet.
- Jaså. Vad gjorde du då?
- Jaa...N började springa omkring så jag sa åt honom att sätta sig på sin stol, och vet du vad?
- Nej, vad?
- Han gjorde det!
- Vad bra!
- Och så får man ju inte ha luvor på sig inomhus och det var två som hade det och jag sa åt dem att ta av dem - och de gjorde det!
- Det var ju bra!
(Vilken liten besserwisser hon är, tänker jag, vilken tur att de andra ungarna gillar henne, annars vete tusan hur det hade gått...!)
- Sen kom Fia fram till mig och sa att det låg en penna på hennes bord, då rättade jag till duken och fixade fint på deras bord.
- Vad bra, hur gick det sen då?
- Då kom E tillbaka, men då var det några tjejer som saknades. Så hon fick gå ut igen - och sa åt mig att ta över. Sedan kom de tillbaka och då var E verkligen jättearg, för tjejerna (Sussie, Ninni och en till) hade gömt sig vid sidan av torkskåpet och så får man inte göra, man måste ju gå in i klassrummet!
- Ja, men då visste ju inte E att Sussie hade gjort sig illa, väl?
- Nej...
- Pratade E med Kalle och Sussie sedan då?
- Jag tror inte det...

I morse när jag lämnade sjuåringen så var Sussie, Ninni och en tjej till ute i kapprummet igen, de smusslade med något som Ninni skulle visa. Så låste de in sig på toan (varpå min sjuåring sa: "så många får man inte vara där inne", paragrafryttare som hon är - och som jag älskar). Strax därpå kom Sussie ut och med triumferande skvallermin berättade hon för läraren E att Ninni minsann hade GODIS med sig. Ninni säger (naturligtvis) urskuldrande att det bara "råkade" komma med i fickan...

Det känns inte som att Sussie är en särskilt bra kompis. Det känns dock inte heller som att hon har hittat en bra plats någonstans. Mitt hjärta värker en aning.