Muslim eller allergiker

En av dagarna när jag var med treåringen (nu sjuåringen) på förskolan så uppstod en diskussion om allergier kring matbordet. De två barn som var muslimer fick inte äta fläskkött, så de var allergiska mot det, en kille fick inte dricka mjölk och min femåring fick inte äta mjöl, så de var allergiska mot det. Jag kommenterade dock att muslimerna inte var just allergiska, jag trodde inte att de skulle få ont i magen av fläskkött, varpå alla barnen - inklusive min treåring - kring vårt bord tittade oförstående på mig. Jag insåg att det var förklaringen man gav sina barn när man är muslim, för sanningen kanske är för abstrakt att förstå när man är liten. Fast jag tyckte att det var rätt absurt.

Samma sak upprepades när min dotter var fyra och när hon var fem år, men vid det sista tillfället förklarade jag det hela lite utförligare - efter att jag frågat ifall barnen var allergiska mot fläskkött - och då tror jag att flera barn förstod lite av vad det innebär att vara muslim.

Igår när jag var på VFU (verksamhetsförlagd utbildning = praktik) så uppstod samma sak. Helt fascinerade. Barnen accepterar alltså att de är "allergiska" mot fläskkött. De har en stämpel som "muslim" och det innebär att man är allergisk mot fläskkött. Nu var barnen ändå 7 år, jag var i en åk 1. Kring mig vid matbordet satt det 5 barn; en (svensk) kille, två (invandrade) flickor och två (invandrade) muslimska killar. Jag frågade vad de muslimska killarna fick för gott istället; det var kyckling. Ena flickan säger till mig:
- De är allergiska mot fläskkött.
- Men, nej, allergiska är de inte. Det är ni väl inte? Ni får väl inte ont i magen ifall ni äter fläskkött?

Alla barnen ser nu oförstående på mig. De två muslimska pojkarna börjar sakta, osäkert, skaka på huvudet. Flickan tittar på, sedan frågar hon:
- Vad då, hur menar du?
- Ja, när man är muslim så är man inte allergisk mot fläskkött, men man tror inte på att äta det, att det är bra kött, eller något åt det hållet. Är det inte så, eller hur är det? (Jag ville inte uttryckligen säga något i stil med "orent", med risk för att övriga då inte skulle äta sin mat - någonsin igen.)

Pojkarna ser osäkra ut och rycker på axlarna. Flickan tittar ingående på dem. Det är som om hon omvärderar världen. Jag inser att jag är inne på hal is och det känns som att jag kanske inte borde ha den här diskussionen. Jag byter samtalsämne.