Idag var det en föreläsning om Vygotsky och Piaget på högskolan. Jag funderade på att inte gå, då jag trodde att det kanske inte skulle ge så mycket. Jag hade rätt.
Två damer höll i föreläsningen, de är arbetskollegor och (som det verkar) vänner. De fyller i varandras meningar och avlöser varandra så till den milda grad att vi till slut inte visste vem som pratade om vilken teoretiker - eller varför de talade om det de gjorde. En student i närheten av mig sa att de liknade Piff och Puff, själv tänkte jag på Humle & Dumle. Det verkade vara många studenter som inte hängde med och föreläsarna borde nog ha snappat upp det när den sjätte personen undrade hur de egentligen menade. Men icke. Riktigt inspirerande. Not.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahaha...alla hade nog samma uppfattning ;-)). Jag ville bara återigen säga att det var treligt att få ett ansikte på dig. Hur jag hade kommit på att det förmodligen var du har jag inten aning om.Piaget kankske har någonting att säga om det..han talar ju bla om intuition..;-)). Det var ju tur för dig att du har Mattias i klassen, han är mkt trevlig tycker jag.. Ha det bra!
Ja, klurigt det där. Själv lever jag i min bubbla och har ingen aning...det var en kurskamrat som påpekade att du nog är du, då jag introducerat henne för din blogg och hon hade sett ditt foto...
Jo, M är en klippa. Störtskön!
Ha det bra!
Skicka en kommentar