Idag fick sjuåringen vara ensam hemma för första gången. Visst, jag har sprungit ned till källaren några minuter någon gång tidigare, men inte lämnat huset med sjuåringen hemma. Hon har alltid följt mig överallt, det har varit så självklart.
Sjuåringen har varit krasslig sedan i torsdags, så när jag idag skulle gå och möta en kurskamrat (för byte av kurslitteratur), så såg jag det som ett ypperligt tillfälle för sjuåringen att prova på ensamhet. Hon tvekade, men valde sedan att bli hemma (framför sin bästa vän TVn). Jag var borta i 30 minuter och det gick fint, men hon skulle precis ringa mig när jag klev in genom dörren. Hon var hungrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar