lördag 2 februari 2008

Assumption is the mother of all fuck-ups

När sexåringen blir inbjuden till barnkalaset så ringer klasskamratens mamma och jag frågar vilken tid kalaset ska vara, "tjaa, vanlig tid, mellan 12 och 3", säger hon. Okej, tänker jag, är det den generellt vedertagna "kalastiden", det visste inte jag. Sedan kommer ett inbjudningskort och där står det 12-16. Jag tycker det verkar länge, men alla är väl olika, så jag accepterar det.

När jag så ska hämta sexåringen från kalaset idag och plingar på vid 15.55, så hoppas jag att jag inte är först. Istället är sexåringen sist och ser anklagande på mig. Mamman ser också lite frågande ut och de har tydligen ringt mig, för tio minuter sedan (när jag redan gått hemifrån). Kalaset var ju slut klockan 3. Jag ursäktar mig enormt och känner mig som en ansvarslös förälder som "glömde bort" mitt barn, men både sexåringen och jag säger att det stod till fyra på inbjudan. Då är det mamman som ber om ursäkt istället. Men, varför frågade jag inte, checkade av, när jag lämnade sexåringen? Sånt kan gräma mig länge.

Inga kommentarer: