Ikväll såg jag tredje Harry Potter-filmen med sexåringen. De verkar eskalera i hemskheter. Det var bra läbbigt, kan jag tycka, för att vara tillåtet från 7 år. Sexåringens killkompis har sagt att det var några onda typer som sög ut hjärnorna ur huvudet på folk, vilket jag undrade hur det skedde, men det såg ju ungefär så ut. Varulven i filmen var dock det som sexåringen blev mest rädd för. När hon sedan skulle sova gick det inte och hon sa att hon nog INTE skulle se den fjärde filmen; "jag tycker att man nog ska se den när man är ungefär...29 år gammal, mamma". Ja, det låter väl rimligt - och jag är glad att hon kom till den insikten själv.
När jag pratade med sexåringens kompis mamma tidigare idag så sa hon att hon hade sett den tredje filmen flera gånger med sin sexåring. Mamman tyckte att början var jättelustig, när HP förstorar sin "faster" genom att blåsa upp henne till en ballong. Mamman tyckte att det var så lustigt, så att även treåringen i familjen skulle få se det, men det hade gjort henne så rädd att hon nästan kräktes. Det säger rätt mycket.
När jag pratar med en klasskompis om dagens våld i filmer och på TV så slås vi av att det så sällan numera förekommer att man "varnar känsliga tittare". Nivån har höjts, vi förväntas tåla mer idag, än för tjugo år sedan, vilket jag kan tycka är sorgligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar