I skolan är det dags för film, precis när jag kommer för att hämta. Jag får en utskällning från sexåringen. Sedan blir jag uppmanad att klä på henne - och bära alla hennes saker. Jag gör inget av det. Om jag inte blir vänligt ombedd.
Det blåser tvättmedel från himlen, känns det som när den tunna snön yr runt våra huvuden när vi går hem. Sexåringen klagar på varför vi måste gå i den riktning som tvättmedlet kommer ifrån. Jag låtsas som ingenting och börjar sjunga en av våra favoritsånger, sexåringen hakar på och äntligen kan vi skratta tillsammans idag igen.
"Idag låg jag på gungan i solen", säger sexåringen. Jag slås direkt av ett minne från kanske tre år sedan, när vi går hem från dagis och stannar för att gunga. Det är kyligt, men soligt och treåringen njuter av att gunga och jag puttar och puttar. Hon säger något i stil med att hon skulle vilja sitta där hela tiden, aldrig gå. Vi pratar om hur man skulle kunna leva så och hon kläcker ur sig: "då skulle du kunna vara min kock, mamma". (Som om jag inte alltid är det.) Mmmm. En sån önskar jag mig också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar