Berörd, men störd

Det är verkligen otroligt vad saker sprids runt på internet. Nu fick jag en liten historia (läs: kedjebrev) från två vänner, som inte känner varandra, samtidigt. Ibland kommer det samma sak från fyra håll på en gång.

Det såg ut ungefär så här:

"Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5-åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.

Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade,
'Den är till dig, Mamma.' Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt. Hon sa till sin dotter med harm i rösten 'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet?' Dottern hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma,det är inte tomt! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.' Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska.

En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll det gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv. När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri. En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna och GUD. Det finns inget mer värdefullare än detta.

Så du har nu två val:
1. Sänd detta vidare till dina vänner, eller
2. Radera detta och agera som om detta inte berörde ditt hjärta.

Som du ser, jag valde första alternativet. Vänner är som änglar som lyfter upp oss på våra fötter, när våra vingar har problem med att komma ihåg hur man gör när man flyger."


Visst, historien berörde mig, men det ska väl inte finnas ett krav på att skicka vidare sina känslor? Än en gång förundras jag över: vilka människor är det som tänker fram dessa historier, för jag vet ju att ursprunget inte är en av mina vänner - och jag tror inte att historierna är tagna ur verkligheten. Det är nog lite som med bibeln, som sexåringen ifrågasätter att någon med säkerhet kan veta vad den innehöll för 2000 år sedan.