Under lunchen med en klasskamrat i min egen ålder (som också har barn) och hennes tidigare kurskamrat som är ung (och blond) så börjar vi prata om SVTs serie "klass 9A" och den unga tjejen har missat senaste avsnittet. Vi berättar om den blonda tjejen i klass 9A som inte visste vad singularis och pluralis betydde. Säkert inte för att hon var blond, hon var säkert inte ensam i sin okunskap. Både min klasskamrat och jag har spelat in avsnittet - på VHS - och erbjuder oss att låna henne bandet, men tjejen har inte en VHS, bara DVD. Hon har aldrig ägt ett videoband. Min klasskompis och jag säger med emfas att vi har mest videoband hemma och framför allt är alla barnfilmerna gjorda för VHS, så videobandspelaren lär aldrig åka ut.
Dessutom är det väldigt mycket lättare att se en film på VHS när man snabbspolar, än på DVD. Och allt det där tjafset med alla val man ska göra när man startar en DVD. Nä, det börjar bli tjatigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar