Happy happy

Vi har ungar hemma hos oss konstant. Så gott som varje dag är det någon kompis till sexåringen här. Jag antar att jag borde vara glad att hon har ett väl fungerande socialt liv, men den fjärde dagen känner jag mig rätt sliten. Jag försöker uppmuntra till att sexåringen ska gå hem till en kompis istället, men det sker väldigt sällan. De vill alla vara här. När jag väl har fått en skolkompisfri eftermiddag/kväll, så plingar det på dörren och en av kompisarna från gården vill komma in och leka. Om jag istället föregår gårdskompisen och skickar över sexåringen att leka hos densamma, så är de strax tillbaka här, för "det är mycket roligare här". Jag vet inte vad det är som gör det, men jag har börjat inse att leksaksmängden i sexåringens rum spelar en hyfsat stor roll. Jag skulle vilja sortera ut och kasta en stor mängd av sakerna därinne, men det är (natürlich) tabu. Säkert 10% av leksakerna kommer väl från alla de glada målen vi ätit under åren då vi besökt de gyllene bågarna - bara det äcklar mig en aning. Men det finns kanske fler som har det så. När sexåringen var på kalas i helgen så fick hon välja en present när hon skulle gå - ur en hög av oöppnade Happy Meal-leksaker.