En riktig medmänniska

I ena delen av tidningen Sthlm city läser jag att skolor inte lyckas stoppa mobbning och de anmälningar som ökar mest mot skolorna är fall där personal utsätter elever för kränkningar. Det kan vara "nedsättande påstående från lärare och rektorer vilket eleverna upplever som väldigt sårade". Jo, det kan jag förstå, men är det verkligen inte möjligt att ha en diskussion utan att anmäla? Elever i skolan är medvetna om vilka rättigheter de har nästan från dag ett då de börjar i skolan. Vilka skyldigheter har de då? De har väl i alla fall skyldigheten att vara vettiga medborgare. Jag tycker att det är viktigare att vi lär eleverna hur man uppför sig som människa i ett demokratiskt samhälle än att de har superbra betyg i matematik och svenska, men det verkar ju inte finnas tid till båda delarna. Än mindre finns det tid att umgås med barnen och ge dem tid med vuxna. Självklart har något blivit fel när ett barn känner sig otryggt inom skolan, däremot tror jag inte att det alltid är den enskilde lärarens fel att situationen har uppstått, utan det är alla vuxna som skapat den situationen; från samhälle och politiker, till personal. När ekonomin i skolan är skral, det administrativa prestationskravet stort och tiden alltför kort, då ger jag, precis som Pernilla Glaser i dagens City, alla oss vuxna underkänt.