Sexåringen skulle sjunga i skolan igår, lärarna skulle bjuda på salta pinnar, men hade kakor till sexåringen. Pinnarna är gjorda av vetemjöl, så det var bara att åka till en (mer välutrustad än vår lilla) butik och inhandla glutenfria salta kringlor.
För några veckor sedan var jag i samma butik och såg då en man sitta hukad framför godishyllan. Han såg mäkta suspekt ut och såg sig omkring innan han skulle till att ösa ned de stora Mmm-iga chokladkakorna i sin påse. Jag påpekade för den unga kassörskan vad som var på gång att ske och hon såg det också, men verkade närmast paralyserad. När mannen sedan passerade hennes kassa, med en påse fullpackad med säkert 20 kakor, så blir vi i kön lika ställda som tjuven när kassöreskan stoppar honom genom att säga:
"Ursäkta?"
"Ja..?"
"Eeehh...har inte du hela väskan full av choklad eller...?"
Kort tystnad.
"Jo."
"Ja..??"
Varpå mannen vänder och går tillbaka till hyllan och öser ur all choklad. Under tiden fortsätter kassörskan att dra varor förbi ljusstrålen och ingen annan i affären, än vi i kön, verkar märka vad som sker, fastän jag tycker att kassörskan försöker påkalla uppmärksamhet från sina kollegor (dock på ett alltför lamt sätt för min del, men det inser jag för sent). Mannen tar sin, nu tomma, påse och går raka vägen ut ur butiken.
När jag har betalat så stänger kassörskan sin kassa. Hon ser helt likblek ut och ska ta rast säger hon till killen i kassan bakom. Stackarn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar