Barnkalas

Jag är evinnerligt tacksam att sexåringen ska vara på barnkalas i nästan fyra timmar idag, det känns som att vi behövde en liten paus.

När jag lämnade hennes hos klasskamraten, som vi aldrig varit hemma hos, såg mamman lite förvånad ut när även jag tog av mig och kom in. Jag skyllde på att jag tänkte höra hur det gått med det glutenfria godiset, och skulle jag hämta några kakor som sexåringen kunde äta kanske? Men mamman hade tagit sitt uppdrag på fullaste allvar och inhandlat hela kakpaket, specialtårta och godis. En eloge till henne!

Jag har aldrig förstått mig på de föräldrar som knappt kliver in i hallen när de lämnar sitt barn till ett av våra barnkalas, när de aldrig tidigare varit hos oss och aldrig haft något djupare samtal med mig. Jag kan ju vara en alkis eller helt mentalt störd (fast det är klart, de föräldrarna bjuder väl kanske aldrig in till ett barnkalas, direkt). Visst, vi möts när vi hämtar och lämnar på förskolan eller i skolan, men vad säger det? För att inte tala om allergier, sånt måste man ju veta, har vi/de något djur eller är det något barnet inte tål?