Varje gång jag är på Ikea i Kungens Kurva så tänker jag på när jag var liten (mellan 7-9 år) och affären hade ett höglager som inte var lika tillgängligt som det är nu. Vi var ofta på Ikea, Pingu, jag, vår mamma, Pingus kompis och hans mamma. Vi barn minns det som ofta i alla fall, men våra mammor hävdar att det inte var så ofta. De erkänner dock att det var smidigt att ha varuhuset som barnvakt - och då syftar de inte på bollhavet (där brorsan var åtta år i minst tre års tid). Medan mammorna satt och njöt av julbord eller dylikt så rumsterade vi runt på de olika våningarna. Bäst var det inne på höglagret. Där klättrade vi runt bland hyllorna och byggde kojor av alla kartonger. Som vi bar och släpade. Tills vi tillslut åkte fast. Eller: jag åkte fast, som var yngst och inte kunde springa så fort när personalen jagade oss, och ylade efter Pingu som (otroligt nog) tog sitt ansvar och lunkade tillbaka. Det är ett av de starkaste barndomsminnen som Pingu och jag delar. Inget av detta minns dock vår mamma.
När jag som 19-åring själv började jobba där det fanns ett lager så insåg jag hur enerverande våra kojor måste ha varit för personalen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar