Olika perspektiv på väg

Sexåringen, hennes jämnåriga killkompis och jag sitter på bussen på väg till Kungens Kurva. De har fått lördagsgodis.

Sexåringen: Jag har ont i huvudet.
Kompisen: Har du ont i huvudet? Då får du ta en sån där tablett med vatten.
Kompisen (vänder sig mot mig): Har du en sån där tablett?
Två medpassagerare vänder sig om och ler menande mot mig och ser på barnen.
Jag: Nej.
De får ta av sig ytterkläderna och dricka lite vatten.

Sexåringen kommer på att hon ska träffa mormor nästa dag.
Sexåringen: Hur ser din mormor ut?
Kompisen: Precis som vanligt.
Paus.
Sexåringen: Har hon käpp?
Kompisen: Nej.
Sexåringen: Har hon rullator?
Kompisen: Nej.
Paus.
Kompisen: Vad då, vem har vad då?
Sexåringen: Din mormor, har hon käpp?
Kompisen: Nej.
Sexåringen: Har hon rullator?
Kompisen: Nej, hon har ingenting, hon går precis som vanligt.
Sexåringen: Jaha.
Paus.
Sexåringen: Vad har hon för färg på håret?
Kompisen: Ljust.
Sexåringen: Vad då ljust? Ljust brunt, ljust som du? (Hon tittar på hans blonda kalufs.)
Kompisen: Nej, bara ljust.
Sexåringen: Vad menar du?
Kompisen: Ljust.
Sexåringen: Jaha.
Paus.
Kompisen: Alltså, som det här (drar i sina egna blonda hårstrån på sin egen arm).
Sexåringen: Jaha. Som ljust brunt.
Kompisen: Nej. Alltså som ljust.
Paus.
Kompisen: Ljust. Vitt.
Sexåringen: Vitt?
Kompisen: Ja.
Sexåringen: Jaha, det är vitt?
Kompisen: Ja.
Sexåringen: Okej.

De blir tysta och äter godis.