Nu vill jag bara kunna ett tag.

Vilket magknip jag får över att jag inte hinner läsa all litteratur jag borde till kursen i skolan. Vad trött jag blir på att jag knappt hinner minnas vad den här kursen går ut på (än mindre ta till mig det), så börjar nästa kurs. Vilken värk i axlarna jag får när jag känner stressen över att jag inte har tid att fokusera på den examinationsuppgift jag borde skriva just nu (med sexåringen hemma kan jag ändå inte koncentrera mig). Vad dåligt jag sover när jag inte kan samla mina tankar. Vad irriterad och lättretad jag blir när tiden inte räcker till. Vilken ångest jag kan känna över att jag ensam är ansvarig för den lilla sexåringen. Tänk om jag skulle falla ned och dö?

Nu måste jag lugna ned mig.