Easy come, easy go

Som alltid när sexåringens killkompis äter med oss och vi pratar vid matbordet så frågar han var min sexårings pappa är (det är nog sjätte gången vi pratar om det). Sexåringen säger med självklarhet att han bor i sin stad med sin fru och sina barn. "Jo, säger nu killkompisen (för det har han fattat), "men varför bor han inte med er, alltså, vad hände?" Oj, hur djupt ska jag gå, tänker jag, men stannar strax efter "han träffade någon annan" och det verkar vara tillräckligt.

Efter att killkompisen sagt att han är glad över att hans föräldrar bor tillsammans och vi har pratat om det ett tag så tystnar han och ser på mig och säger glatt: "du kan ju skaffa en ny kille!", vilket sexåringen håller med om.