Patraskens dag

Bolaget som är vår hyresvärd hade idag inbjudit till någon form av event på Solvalla (av alla ställen). Först tänkte jag att det kunde vara lite roligt, men i veckan som gick så förkastade jag tanken: jag såg framför mig vilka människor som kunde tänkas komma dit och hur pass många de skulle vara och kände att jag nog inte ville stå i en massa köer - och hur roligt kunde det egentligen vara på en travbana (när man inte ska spela på hästar)?!

Av någon anledning ändrade jag mig precis innan helgen och vi kollade med en av sjuåringens kompisar, så en av hennes tjejkompisar kom med. Det var nog ungefär som jag hade tänkt mig; inte särskilt roande. När jag frågade (en av de som bar bolagets logo på kläderna) om var de olika sakerna låg på kartan, så kunde de inte svara.

Flashback: jag jobbade som frivilligarbetare under "World police and fire games" 1999 och det var totalförvirrat (en bonus var förstås alla underbart vackra män från kårer världen över). Ändå stod jag i informationshuset mitt i Kungsan, men hade inte fått mycket info. (Vad vi skulle göra med upphittade saker fick vi lista ut själva: vi gick med dem till närmaste polisstation - någon dag senare. STACKARS de människor som tappade sin bilnyckel men inte kom till oss och letade!) Det var först efter någon dag som vi fattade att de biljetter som sålts till evenemanget i Kungsan inte var på något sätt exklusiva, då det inte fanns något tillstånd för att spärra av Kungsan, så även allmänheten fick vara där. Lite lacka de blev som då köpt den dyra biljetten.

Idag var det ju i och för sig gratis entré, men det hörde jag av några vana spelare att det visst brukade vara på söndagar på Solvalla. Vad vet jag. Jag vet bara att vi stod i en massa köer överallt. Värst var det till ansiktsmålningen. För en gångs skull så verkade målarna helt outstanding på att måla. Så den kön stod vi i under en timme och när det var två barn före oss sa målarna att de inte skulle hinna med fler. Under den timmen stod en spansktalade familj på platsen bakom oss. Jag såg dem klämma sig före och låtsas stå längst fram, så deras ungar hann bli målade. Utan att överdriva kan jag säga att jag har utfärdat en fatwa på den familjen.