Kalasbarn

Så är sjuårskalaset avklarat. Vilken pärs! Kul var det också. Det var tre pojkar och fem flickor. Det märks att ungarna börjar bli stora. De tjejer som nästan är ett år äldre än sjuåringen kom och pratade om problem i skolan och det blev riktigt allvarligt ibland. Ibland kände jag mig lätt maktlös, då de går upp i varv och blir så högljudda att jag knappt kan hävda mig, men gör det ändå. Den yngste pojken (fem år) undrade varför jag inte hade en pinne på mitt ben (då vi hade sjörövartema och jag hade deklarerat att jag var kapten).

Mitt i allt stojande hittade sjuåringen den gömda skattkistan med godis så skattkartan fick strykas från dagordningen, så när det var 1½ timme kvar stod jag där rådvill och funderade på vad jag skulle göra med dem....så jag slängde i en filmrulle (fantasilöst, men effektivt) och halva gänget bänkade sig. Andra halvan lekte fint i sjuåringens rum. Vid det laget hade flera av killarna frågat efter TV-spel (vilket vi inte har) eller om de fick spela spel på datorn (vilket jag vägrade). Vi hade också haft två tävlingar; "hela havet stormar" och bollkastning i korg. Den som vann fick medalj och pris och 2:an och 3:an fick pris. De tre killarna vann "hela havet stormar" (så klart, tjejerna kan inte hävda sig, när det kommer till att "knuffa" av någon från en stol...och är inte särskilt dåliga förlorare just nu) och tre tjejer vann bolltävlingen (då tjurade killarna – de dåliga förlorarna – och sa, det som nu verkar vara standardfrasen i skolans värld när man är besviken, "jag bryr mig inte").

Vid paketöppnandet innehöll en av killarnas paket en Barbie och tjejerna uttryckte hur gullig de tyckte att han var. Sedan ville han leka med Barbie också och då uttryckte alla tjejerna ett ååååhhhh:ande ljud.