torsdag 20 mars 2008

Yttre påverkan

Jag har svårt att förstå mig på de som inte tycker om sällskapsspel. Jag är uppvuxen med spel, är van vid det och saknar det ofta när det nu blir mer sällan med vuxna. Redan som nioåring blev jag fascinerad och instruerad i Mah-jong och pappa hade alltid något klurigt spel vi kunde testa. Min mamma var inte lika benägen att låta spelen ta plats i våra liv, men med en ny sambo så kom de ändå och vi spelade mycket från det jag var 10 år. Med min dotter spelar jag olika spel flera gånger i veckan, det har vi gjort sedan hon var stor nog att kunna sitta still och hade intresse (från ca 2-3 års ålder). Idag är hon en fena på spel, hon har väldigt många olika i varierande svårighetsgrad. Vi spelar alltid när hon har kompisar här, fastän flera av dem aldrig spelar sällskapsspel hemma. De flesta mammorna har uttryckligen sagt att det är det tråkigaste de vet - men sedan har de ändå varit med och spelat ibland. Numera frågar flera av kompisarna direkt när de kommer hit ifall vi ska spela något. Ett sällskapsspel ger så mycket, bl a socialt samspel och man lär sig att följa regler (och när man kan dem väl, så kan man skapa sina egna, nya). Jag tror att bra spel är mycket utvecklande, det ökar ens logiska tänkande och visar till viss del de normer och regler som gäller i vårt demokratiska samhälle i övrigt, t ex; du väntar på din tur.

När min bror Pingu, hans fru och jag skulle till min pappa i julas på vuxenmiddag så frågade vi ifall vi skulle ta med något spel. Pingu och hans fru är ännu mer galna i olika spel än vad jag är. Pappa vill gärna spela och har alltid gjort det, men hans nya är som sjuåringens kompisars mammor; hon fattar inte vad det ska ge. (Ibland kan jag tänka att det kanske är därför pappas nyas barn har koncentrationssvårigheter, men jag vet inte. Vem hade jag varit utan spel idag? Inte densamma, tror jag.) Pappa har inga spel kvar - och vi tog inte med oss något spel. Visst, det var trevligt och vi pratade på, men det hade varit väldigt kul att spela också. Det är så sällan tillfälle ges för vuxenspel numera.

Inga kommentarer: