Principfast

En av de principer jag har är att aldrig springa till en tunnelbana. Kan jag inte vänta i tio minuter till nästa, så mår jag nog inte så bra i mitt liv, tänker jag. Även om en minut på den gröna linjen alltid är tre minuter i verkligheten, så borde jag kunna överleva att vänta. Hur kan jag annars hinna med livet självt?