Uppföljare

Sexåringen och jag tittade på filmen "Sound of music" igår. Det var en av mina favoriter när jag var liten (fast jag såg den nog inte så tidigt som vid sex års ålder). Hela bilden av det överhängande hotet av krig i filmen, blir svår att förklara, men jag gör mitt bästa. Det är ändå en bisak, anser sexåringen, som är mer fokuserad på kärlekshistorierna. Jag minns inte att filmen var så attans lång, men den är ännu bra.

Vid frukosten i morse säger sexåringen att hon vill se "Sound of music 2", så man får reda på vad som händer sedan. När jag säger att det inte finns någon mer film blir hon helt perplex och gapar förbluffad. Hon är väl så van vid att det finns minst tre filmer om samma figurer. Man kan inte alltid veta vad som händer här i livet, man får tänka litet själv också.