En mamma med sina två söner (ca 2½ och 4½ år gamla) sitter på tunnelbanan mellan T-centralen och Slussen. Pojkarna har fått en töjbar plastgubbe vardera och leker med dem. Den äldre pojken vill byta gubbe med den yngre och försöker ta den ur handen på den yngre, som börjar gnälla klagande, varpå mamman säger:
- Nej, nu har ni bytt, du ville ju byta. Du vet, man brukar säga: bytt är bytt, kommer aldrig mer igen.
Den äldre pojken lutar sig tillbaka med en besviken min, men fortsätter leka med sin gubbe, vilket även den yngre gör. När vi närmar oss Slussen försöker den äldre pojken byta igen och samma scenario upprepas, med skillnaden att mamman nu säger:
- Ja, men, ja, ja, ska ni byta då, okej, här då.
Så sliter hon gubben ur handen på den yngre pojken och ger den till den äldre, tar emot den äldre pojkens gubbe och ger den till den yngre pojken och säger lätt irriterad:
- Det här är din gubbe nu. Det var ju din gubbe, så det är din nu.
Det tystar effektivt den yngre pojkens gnäll och han ser rätt oförstående ut, men finner sig i situationen.
Snacka om att ge skilda budskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar