Sjuåringen fick också ett Monopolspel i födelsedagspresent. Jag har tyckt att det är lite väl svårt, så jag har undvikit att köpa det. Kompisen som hade presenten med sig poängterade flera gånger att man måste vara åtta år för att kunna spela det. (Varför köpte de det då...?)
Idag var sjuåringen ivrig att spela det och vi satte oss och började vid lunchtid.
- Hur vinner man egentligen? sa sjuåringen
- Jag vet inte, den som har mest pengar, verkar det som. Det här kan nog ta lång tid.
Hon gick ut och lekte på gården i en timme, vi åt lunch och spelade sedan i en timme till. Fortfarande lika ivrig.
Vi handlade och gick till dansen, sjuåringen dansade och när vi gick hem ville hon gå hem och fortsätta spela. Så vi spelade i en timme till, väl hemma. Då tittade sjuåringen på gubben i hatten, bilden mitt på spelet, och sa:
- Är det han som är Pål, eller?
- Vem? (Jag höll mig nästan från att fnissa.)
- Han på bilden.
- Pål? Jag tror inte att det finns någon som heter Pål. Tänkte du att han heter Mono Pål, då?
- Ja. Eller bara Pål.
- Nej, titta, det stavas ju inte så.
- Jaha.
Nu har hon badat och middagen är strax klar, sedan vill hon spela mer. Jag antar att spelet kommer stå framme i flera dagar innan vi är färdiga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar