Tiden - detta märkliga påhitt

Nu sitter jag här och borde skriva på min examinationsuppgift, men det finns så mycket annat intressant som drar till sig min uppmärksamhet. Tiden räcker inte till.

Strax innan jul undrar dottern vaför man säger "dan före, dan före dopparedan". Vad är dopparedan för något? Jag vet att det har med dopp i grytan att göra, men slår upp det i boken "Tradition och liv". Där läser jag att dopp i grytan var ett sätt att fuska med fastan, som inte fick brytas förrän på juldagen. Man åt inte köttet, maten, men doppade i grytan och fick ändå den goda smaken, av maten som man förberedde till juldagen.

Jag har även funderat över varför vi i Sverige är så förtjusta i "aftnar", när man i t ex engelskspråkiga länder ofta öppnar klapparna på juldagens morgon, så öppnar vi dem på aftonen innan. Av boken lär jag mig att i det gamla jordbrukarsamhället så började den nya dagen klockan 18 på kvällen (undrar om det är det som lever kvar i olika delar av samhället, t ex på hotell som ofta har 18.00 som senaste tid för att avboka), då avslutade man dagen som varit. Så egentligen öppnar vi också klappar på juldagen.

Visst är det så att tiden har en konstant avgörande roll i våra liv. Vilket är sorgligt i sig. I någon av alla de böcker jag läst under min skoltid de senaste tre åren fanns det en (möjligtvis fiktiv) historia om en afrikansk man som (inte kunde klockan och) kom till Sverige och bodde ett tag i vårt samhälle. När han kom hem ställde han sig frågade till detta diffusa uttryck "tid" som vi konstant använde oss av och var beroende av. Ett mer konkret exempel gav en av mina lärare (från Kenya) på Lärarhögskolan för något år sedan då hon sa att hon var så fascinerad över att bussarna här nästan alltid gick i tid, i hennes hemstad kunde man - utan att överdriva - få stå hela dagen och vänta på att bussen skulle komma, man visste aldrig när den skulle gå. När hon nu åkte hem blev hon oerhört frustrerad över detta faktum. Jag kan dock inte låta bli att undra vem av oss som är lyckligast och mest till freds i sinnet.

Kan man så hoppas jag att man väljer att inte ha det så att man är beroende av tiden. Jag uppfattar det dock som att fler och fler väljer kvalitétstid (med familj och vänner) framför kvantitetstid (där den ska räcka till så mycket som möjligt av sånt som egentligen inte är viktigt).