Kulturkrockar

Ibland slår det mig att det nog inte är så konstigt att det uppstår kulturkrockar inom skolan, och i samhället, då vi har så många föreställningar om livet med oss i (den osynliga) ryggsäcken.

I söndags när jag satt och väntade när sjuåringen dansade så pratade jag med en mamma som även hon satt och väntade. Hennes dotter går i samma klass som min och vi kom att prata om när det blir dags att låta tjejerna gå själva till skolan. Vi kunde inte se det hända i en nära framtid (sisådär två år) och funderade hur de skulle kunna gå utan att behöva korsa en trafikerad väg. Samtalet var mer fundersamt än lösningsfokuserat, vi jämförde barnutveckling, händelser i skolan och delade åsikter kring barnuppfostran och moral. Vi är båda väldigt svenska, i mina ögon.

Tre dagar tidigare stod jag och väntade i skolan på att sjuåringen skulle ta på sig ytterkläderna. Då ställer sig en av sjuåringens klasskompisar intill mig och berättar spontant om vilka kläder hon brukar ta på sig när hon går hem (hon slapp tjocka byxor) och vi pratade om olika kläder och jag sa att jag tyckte att det kunde vara bra med överdragsbyxor när man går hem, för om man leker på vägen hem så blir man så smutsig på mjukbyxorna/jeansen. Tjejen berättade då (vilket jag antar var hennes koppling till att inte få leka på vägen hem från skolan) att dagen innan så hade hon hämtat sina småsyskon på dagis (som ligger på andra sidan gångvägen från skolan) och gått hem själv med dem. Jag baxnade, men frågade försynt hur gamla de var. 1 och 3 år. Jag frågade hur det hade gått och, jo, det hade varit lite svårt, men det hade gått bra. Jag berömde henne. Sedan funderade jag på om min egen sjuåring skulle klarat samma uppgift. Kanske - om hon haft småsyskon och blivit drillad tidigt i att ta hand om dem. I dagsläget, nej, jag tror inte det.

Det slog mig att jag nog tyckte att föräldrarna var oansvariga, men när jag tänkte efter så blev jag ambivalent. Förvånande nog tänkte jag sedan att jag nog tyckt att svenska föräldrar som gjort samma sak varit ännu mer oansvariga, någon som kommer från en annan kultur har ju andra värderingar med sig - som om det var någon form av "bortförklaring". Sedan frågade jag sjuåringen vilket land tjejens föräldrar kommer ifrån, men hon visste inte säkert "något med Arabien kanske".

Igår när jag skulle lämna sjuåringen så kom tjejens pappa samtidigt och vi frågade om han tappat bort sin dotter på vägen. Han sa att han bara skulle kolla att hon kommit fram, hon hade gått själv till skolan.