Föräldraetikett

Jag vet inte jag. Jag brukar inte tillåta särskilt mycket utsvävningar utanför våra vanliga rutiner, särskilt inte med sovtiden, då jag vet att det påverkar humöret så otroligt mycket.

Nu är sjuåringen hos sin tjejkompis A (som var med oss på teatern igår). Sist hon var hos A så var det också fredag och hennes mamma sa att det väl inte gjorde något ifall det blev sent. Nej, tänkte jag, men räknade nog med att hon skullle vara hemma till sin vanliga sovtid i alla fall (ca 20.00). Men icke. Då visste jag att sjuåringen gått upp tidigt - och behövde vara i form för lördagens aktiviteter. Jag ringde tre gånger och sa till mamman att det nu var dags att komma hem, men mamman sa att hon inte ville avbryta tjejerna, de lekte så bra. Jo, det var ju fint, men inte vid åtta på kvällen, kan jag tycka. Tredje gången fick jag säga till på skarpen att det var nu dags för dem att gå, att mamman fick säga till dem det. Jag pratade även själv med sjuåringen då och hörde hennes trötthet, så jag visste hur jobbigt vi skulle få det innan läggdags. Hon kom hem vid 21 då, hungrig OCH trött, men hade haft kul. Efter yoghurt och smörgås och mycket dividerande vid tandborstningen så slocknade hon vid 22. Den gången.

Nu är hon hos A igen och mamman har sagt precis samma sak idag. Sjuåringen har varit hos dem sedan 11.30, hon skulle äta lunch med dem. Jag ringde vid 19-tiden för att höra hur det blir med middag, men då satt de och åt glass. Den här gången har jag tänkt att jag inte ska lägga mig i, men jag börjar ju undra när klockan nu är 21.00 och de skulle ringa när de kommit hem. Är det jag som är för restriktiv, eller vad?

Jag kan ju drömma om att sjuåringen sover lite längre imorgon bitti.