Sexåringen och hennes jämnåriga killkompis spelar spel på datorn. Det går bara att spela en åt gången; de turas om, kivas, men håller ihop. Mitt i spelet kommer de till någon passage där gubben bara dör om och om igen, så de ropar på mig och ber mig ta dem igenom det. Vilket jag gör, hyfsat galant. Killkompisen (som ofta spelar spel hemma - och säkert får hjälp där av sin mamma) utropar: "Mammor klarar nästan allting!"
Det värmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar