Mannen mailar att han längtar efter mig. Han ursäktar också sitt beteende senast vi sågs; han tycker att han var orolig och lämnade mig alltför fort. Jag är av en annan åsikt; jag tyckte att det var ett helt okej beteende. Vi pratar en stund sent på kvällen, en vecka efter att vi senast sågs. Jag vill mest säga hej och godnatt.
- Vad bra, då behöver vi inte analysera sist vi sågs.
- Analysera? Hur menar du då?
- Nej, alltså...ja, mitt beteende...
- Men snälla, nej, jag har inget behov av något analyserande.
- Vad skönt.
- Fast eftersom du tar upp det så kanske du har det behovet...?
- Nej, alltså...nej...
- Du menar att vi ska analysera hur det var?
- Nej, bara hur jag betedde mig. Det andra var bra.
- Det andra? Du menar i sängen?
- Ja, annars hade jag ju inte sagt att jag längtar efter dig.
- Jaha, så det är inte direkt mitt intellekt du längtar efter alltså?
- Nej, men åh, det var inte så jag menade! Du är så jäkla bright!
- Jaså?
- Ja, det har jag insett, verkligen, du är så attans snabbtänkt.
- Tack, tack.
- Mm, nu kan du sova gott, va?
måndag 5 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar