För andra gången den här veckan så har jag hämtat sjuåringens bästa kompis Lorena på hennes skola på Söder. Vilket jag så gärna gör, om jag kan. Idag hade Lorena precis börjat med fri lek i gympasalen när jag kom, och jag var tidig, så jag satte mig och läste en stund medan hon lekte av sig. Det var intressant att betrakta personalens frånvaro i alla olika lekar (bollsport och kullekar i trapphuset bl a), samt pojkarnas lek i ett mysrum (datorrum?) och deras interna uppgörelser. Klassen är en sammanslagning av årskurserna 1-2. Jag kom att tänka på att Lorena vid ett tidigare tillfälle berättat att det är flera i klassen som blir rätt glada när en av pojkarna i klassen inte är närvarande, för han är i hennes grupp och följer aldrig lärarens uppmaning, så deras grupp blir alltid sist till allting (snacka om kollektiv bestraffning!).
Anledningen till att jag har hämtat sjuåringens kompis den här veckan är att kompisens mamma har legat på sjukhus. Jag blev helt bestört när kompisens pappa ringde mig och nu har jag bara hans version, men enligt honom hade mammans huvud svällt upp och hon var stel och kall. Jag tänkte "en propp!". Hon fick dock åka hem; "det är spänningsvärk, ta en citodon och vila", men vänner såg att pupillerna var olika storlek och hon fick läggas in. Efeter många undersökningar hittade de att det var en spricka på ett blodkärl i nacken. Fy tusan! En anmälan kanske är att vänta för personalen på akuten...
När pappan kom för att hämta sjuåringens kompis så var han helt skakis - och samtidigt frustrerad över att inte mammans närmaste familj kommit till någon form av undsättning tidigare. "Jag tror att det är något Norrländskt", sa jag, "eller svenskt överlag".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar