Någon gång, bara någon enstaka gång, så skulle det vara så himla trevligt, ja, en ren njutning faktiskt, att låta någon annan ta alla duster med sjuåringen och stå till svars för varför man måste lyssna och göra som vuxna säger när det är mat, sovdags eller dags att duscha. Ibland vet jag inte hur jag ska orka i tio år till.
Fast det är klart, så tänkte jag ju för tre år sedan också. Still going strong. Inte så konstigt att många av hårstråna på huvudet är gråa vid det här laget, kanske. Fast det är klart, de började ju komma redan i 20-års åldern, så det är väl mest en bidragande orsak.
Det är väl tur att ingen av oss (numera) är långsinta - och kan be varandra om förlåtelse inom kort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar