En kompis som bor med en man som har två barn i åldern 16 och 18 klagar på att ungarna ringer mannen konstant på mobilen. Var står flingpaketet? Var ligger den där boken till skolan? Inte där tonåringen har letat (har de ens letat?). Att plocka undan efter sig vid matbordet, hjälpa till och städa upp och ställa in efter frukosten eller ställa upp och diska finns inte i ungdomarnas begreppsvärld.
Med konstant tillgänglighet till sina föräldrar så behöver man ju inte tänka så mycket själv. Vi jämförde med när vi var i samma ålder. Då kunde vi sköta större delen av hushållet, alternativt bodde på egen hand. Mobiler fanns inte alls.
Det fick mig att fundera på hur många dagar jag skulle kunna leva utan mobilen. Kanske skulle testa det någon gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar