Svenskättlingar

"Lars and the real girl" heter en film jag nu sett. Den var vansinnigt rolig i början, sedan satte nog de flesta skrattet i halsen. Det hela blev bara sorgligt. Fast ändå underbart. Lars går igenom en kris och vill leva med sin plastdocka, så all ai samhället accepterar det - de ställer upp för honom. Hela filmen utspelar sig nog i gamla svensktrakter i USA, då namnen i filmen bl a är Lars, Karin och Dagmar. Som i många amerikanska filmer ligger en central punkt placerad i bowlinghallen, vilket jag fascineras över. När ska det börja bli vår samlingspunkt? Eller har det redan blivit det?

Kanske skulle jag ha valt att ta med en annan kompis för att se filmen. Tänkte mig inte för. Hon grät, när jag ibland skrattade. Hon är inte på den plats i livet där hon kan se att man även behöver skratta åt det som är tragiskt; hon lever mitt uppe i det.