Bob, min Bob

Av den eminente herr Bob Hansson, ger jag Eder

ANDAS:

"andas är att välja,
att kyssa en främling i nacken, säga "hoppsan":

andas är att välja
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner, MjukHångla med livet, säga "wow".

andas är att spärra upp ögonen, dansa sig in
i kupén och sjunga dit hela jävla världen genom fönstret,
bjuda grannen på pralin eller drambuie, säga "tjena!"

Andas är att aktivera dagen,
att göra det man aldrig tidigare gjort,
vända upp
sitt anus mot solen, säga "kör!"

Att göra det man aldrig tidogare gjort
bada i stark färg,
som på det chefsjobb
man oundvikligen fick för att man
råkade vara vit man ur
övre medelklass med goehängmage
och därför helt enkelt måste vara chef

mitt i lunchrummet resa sig upp
skrika "faaaan!
nu är jag så där
nervös igen..."

Sedan rasa ihop under köttbullsbordet
andas lugna puckar genom lungorna tänka
"här ligger jag under köttbullsbordet
och duger..."

Sedan resa sig och med
skakbenen och knappastcheflängrebenen
gå ut genom den där duktigdörren.

Och med vacklande steg kliva på den där bussen
den här gången be chauffören gastrampa er till ett land
där mjukheten inte längre behöver krypa in i bagageutrymmet,
och där det enda ordet som finns kvar i lagböckerna,
är
"tjo!"