Med växande fascination inser jag att Mannen är ett hopkok av alla de tre männen som jag haft mina längsta förhållanden med. Plockar jag delar från mina tre ex så blir det Mannen. Udda uttryck som någon använde, rörelser, det musikaliska intresset, anletsdragen och anatomin. Hos någon av de tidigare finner jag varje del av den nuvarande. Det blir som en alarmerande saftblandare i huvudet. Det enda som skiljer Mannen från de övriga är åldern (rätt mycket äldre, men ändå lika omogen). Och det faktum att Mannen nu är sambo förstås. Vilket inte är en särskilt liten del.
Jag vill känna tillit, men känner mig tveksam. Är det här verkligen bra för mig? Behöver jag det här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar