Outbildad vs utbildad lärare

Mitt i den etiska diskussionen som uppstod i vår klass igår så uttryckte en kille, som innan sin utbildning har arbetat som outbildad lärare - och som då och nu, under sin praktik, har sett flera outbildade lärare som inte har något annat försvar till hur de agerar än att säga "därför att jag säger att det ska vara så" - att han tycker att det är alldeles helt galet att outbildade lärare kan få arbeta inom skolan, utan att ha med sig insikter om t ex etiska regler. Vilket för oss in på en diskussion om legitimering av lärare och att det kanske ändå är av godo, men det är en annan diskussion.

Främst diskuterar vi lärare som är dåliga exempel; de som man skulle vilja se sparkade relativt omgående - och ändå blir de kvar och de stackars eleverna blir lidande. Lärare har verkligen elevernas liv i sina händer. I Colnerud och Granström (2002) citerar de skolforskaren Roger Soder (1990):

"Barn är av naturen försvarslösa. Barn har av tradition lärt sig att misstro främlingar. Men föräldrar, i enlighet med gällande skollag, skickar sina försvarslösa barn till verkliga främlingar. (Betänk vilken information de flesta föräldrar skaffar sig när de väljer barnvakt jämfört med mängden information samma föräldrar har om barnens lärare.) Överlämnandet av barnen till det allmänna skolväsendet kan därför ses som ett betydelsefullt uttryck för tillit."