Under föreläsningen i aulan sätter jag mig med en kurskamrat som jag har träffat sporadiskt sedan vår första termin för snart tre år sedan. Intill min kurskamrat sitter hennes kurskamrat från en annan kurs, någon som jag inte känner. Strax därpå kommer en tjej som känner kamratens kamrat, men som även är en god vän till mig. Det är då det blir påtagligt. Alla, nästan 200 studenter, som är samlade i aulan idag, har någon form av länk till varandra, direkt eller via någon annan student/kurs. Innan föreläsningen börjar har jag hälsat på nästan 20 personer, de flesta känner jag ytligt. Min kurskamrat intill mig säger till slut:
- Det känns liksom som att min inte vill ha fler kompisar nu.
Och det låter galet, men det är helt sant. Man vill försöka hinna med att vårda dem som man har skaffat en nära kontakt till, istället för att finna ytterligare vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar