Här sitter jag nu, på jobbet, uppiffad. No party to go to. Såg fram emot en fika med mannen i eftermiddag och middag med en väninna. Fastän jag är så trött, så trött. Såg också fram emot att sova länge imorgon - och ha tid att i lugn och ro skriva färdigt min skoluppgift som jag tragglat med i flera kvällar.
Borde lärt mig att inte ha förväntningar. Livet gör som det vill.
Med mannen blev det ett missförstånd (mother of all f**k-ups) med tiden, så det bidde inget av med någon träff.
Precis som jag var på väg ut genom dörren i morse med sjuåringen så ringde barnvakten (morfar) - de var sjuka. Så det bidde inget av med någonting alls. Alla planer föll.
Då kan jag ju lika gärna jobba några timmar extra idag, istället för att hämta sjuåringen vid lunch (för att möta barnvakten). Fast det kunde jag ju glömma. Ramaskri från sjuåringen. Vilket jag kan förstå. Det blir ju dubbel besvikelse att först inte få åka till morfar och sedan inte få gå tidigt från skolan heller.
Så det blir en eftermiddag med sjuåringen. Det bidde något ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar