Lev i nuet

På väg från oss till nyårsfirandet igår hos sjuåringens bästa kompis Lorena och hennes familj, så pratade tjejerna om olika saker. Själv tänkte jag mest på de dova dån som hördes omkring oss - och tänkte att det måste vara ungefär så här det låter när man flyr ett krig - och oroade mig över var nästa raket skulle brisera. Tjejerna hade ingen oro, utan avhandlade diverse skilda ämnen. Det började med att Lorena sa att hennes bästa kompis i skolan var så himla jobbig ibland, något som sjuåringen kände igen sig i (det är nog tur att de inte går i samma skola, annars hade de nog inte alltid varit såta vänner själva):
- Jag vet! Så är min bästa kompis i skolan också!
- Vem är din bästa kompis?
- Heaven.
- Heaven? Henne känner ju jag!
- Jag vet. Alltså, när vi leker så kan hon vara jättebarnslig och bli arg på mig eller börja böla högt för att jag råkade titta åt ett annat håll när hon pratade eller något sånt.
- Amen, ja, jag vet, bruningar är SÅ känsliga!
Jag skrattade högt och frågade hur Lorena visste det.
- Det bara är så, jag har träffat flera, och de är ofta så!
Sedan gick de lite längre bakom mig, så att jag inte skulle höra vad de pratade om. Jag hörde dock fragment och något om att dra något runt halsen som var farligt. Sjuåringen sa att man inte ska göra så, det kan vara jättefarligt. Lorena sa att hon också visste att det var farligt, men ändå...
Jag: Vad är det som är farligt?
Sjuåringen: Inget.
Lorena: Det är hemligt!
Sjuåringen: Kom, Lorena, vi går längre bakom henne.

Precis innan vi kom fram till Lorena så pratade sjuåringarna om döskallar, pirater och skelett. Fantasifulla Lorena säger:
- Tänk om det fanns en papegoja med en döskalle på huvudet, alltså ovanpå sitt eget huvud.
Snusförnuftiga sjuåringen säger:
- Det kan ju finnas det. Om flera hundra år så kanske det finns en sorts papegoja som har en döskalle på huvudet, vem vet.